Going, going, gone...

Okay, I'm off to Sweden now for a couple of days, I'll try to find time to write more once I'm back, but I'll be hard since I'll stay at Margot's and watch her lovely dog Rosa for a week.


Yeah, so today.. I revived old memories with Matte. It's his 19th birthday today, so I was invited over on a cup of coffee, yahoo!
However; here's the fun part... I took my scooter instead of my car, since it needs a heck of a lot less petrol compared to my Saab. So, we went shopping for a bit, and how did we take care of the transport? Well, I drove and he tagged along on his bike holding his shoulder. How often does one bike 40 km/h? We used to do this like, a LOT, before we got our driver's licences.. Oh the fun :D

"Yeah, just sitting back trying to recapture
a little of the glory of, well time slips away
and leaves you with nothing mister but
boring stories of glory days

Glory days well they'll pass you by
Glory days in the wink of a young girl's eye
Glory days, glory days " ~ Bruce Springsteen

So yeah, congratulations to my dear friend Mattias, but also to Caro who's celebrating her birthday in Spain now :)

Reflektioner.

Nu har jag gjort ca 10 av Scrap bookens 40 sidor klara. Många tankar har väckts när jag alltjämt har sett på olika foton, bland annat dessa kan jag dela med mej av...

1. Jag fylls av tacksamhet över de upplevelser jag har haft!
Tänk att jag har fått vara med om så mycket, inte bara resor, utan små glimtar ur vardagen som förgyllts tack vare kameran. Överlag är jag ganska ofta nostalgisk, och det trivs jag med, för jag tror att det förhindrar att jag tar saker förgivna.
Alltså, tillbaka till ämnet: tacksamhet. De bästa fotona tycker jag är när någon kramas på dem, ibland fånigt, ibland ömt, ibland omtänksamt och ibland bara för att posera framför kameran. Men en viss sorts kärlek lyser igenom de bilderna, för människorna var tillsammans från början för att bli förevigade på en bild.

2. När man var mindre var man yngre..
... Så tillika i både själ och kropp! Faktiskt, ju längre jag går tillbaka i tiden, desto larvigare blir bilderna. Och då talar vi om ett par få år. Under dessa få gymnasieår verkar jag ha blivit vuxnare i mitt sällskapsliv, för allt färre bilder av färskare datum skvallrar om lek och stoj. Jag kan faktiskt inte komma ihåg när jag senast "flippade", ni vet, när man knappt kan stå, och magen värker för att man skrattar så mycket.
Det förstås, årstiden inverkar. Alla foton från sommartiden verkar vara mycket mer "avslappnade". Men i alla fall, det här ska jag göra någonting åt!

3. Mina vänner är fantastiska.
Inte bara för att de låter mej vara en vän, utan för att de låter mej vara mej själv som en vän. Någonstans i mitt bakhuvud ringer ett citat: "Jag älskar dej inte bara för den du är, utan för den jag blir när jag umgås med dej."

4. Min nya kamera är bättre än den gamla!

5. Som det sista jag märkt är att jag besitter otroligt mycket hopp, och önskan. Men också rädsla.
Jag hoppas att jag alltid ska komma ihåg det roliga med bilderna, jag önskar att det skall fyllas på med roligheter, men jag är rädd för att det allt skall ta slut.
Detta är mänskligt, har jag både lärt mej och insett. Därför är det otroligt skönt att det inte ligger i mina händer, utan att det är så enkelt att be om tröst och stöd av Gud, så att man orkar kämpa vidare.

Nån gammal tant i Kuni lärde mej det här i lågstadiet: "Gårdagen är förbi, morgondagen vet du intet om. Idag hjälper Herren."

Vi kör på det.

Le jour de la fête des Mères

Det är all franska jag kommer att använda idag tror jag! Jag har kontakt med en fransk familj för tillfället och med lite, lite tur så hoppas jag att jag får åka till dem och vara au pair.

Idag så var det mors dag! Så självklart har det blivit en del firande. Både fammo och mommomoffa har varit till oss, främst för att inspektera hur renoveringen av och hallen tar sej, men så har vi också varit ute på en firar runda till respektives residens.

Pollen. What does that word mean to you? To me you could just write trouble instead of it. Seriously, I barely manage to think straight, since I have reason to believe that whatever used to be the contents of my head now is replaced with... snot. Sad but true. I must've sneezed about 30 times today, scratched my eyes a hundred and felt dizzy even more. Tomorrow I'll go to a doctor to get some stronger medicine, because the spray, eye drops and pills just don't do their thing. Not even if you double the doses *whistles*

Idag påbörjade jag min scrap book . Första sidan består av bilden till höger, samt Cyndi Lauper's mycket vackra lyrics, vilka tillhör en låt som helt enkelt fastnar för mej, för jag tycker den berättar så mycket för mej, om mej, av mej...

*Flashback*, warm nights...
Almost left behind.
A suitcase of memories
Time after time...

I think I can relate to those lyrics pretty easily, because they represent an emotion quite familiar for me, I don't know what it's called, but it's one you get after being through something that really has touched you, so it's in your suitcase of memories, but alongside of being happy for it, you fear that your closest will forget how much it has meant to you. Am I rambling here or what? These few past summers haven't been easy for me at all times, neither do I regret the hard things I've been through, sometimes by myself and sometimes with my friend(s). But sometimes it feels as it's all almost left behind, which scares me since it's a big part of me and my relationships. And really, if it's hardly ever flashback:ed to, it'll fade, and a part of me too. But that has yet to happen!

Point is: One shouldn't forget the moments which have made one to what one is.

But the more one shouldn't forget why the ones one spends time with are the ones they are when they share one's company.

Analyse that!!!

J'ai mon permis!

Enfin, j'ai obtenu mon permis permanent, qui baisse quand j'ai eu 70 ans. C'est beaucoup de temps pour détruire le monde avec des gazes d'échappement, n'est-pas? Je me souviens le magazine "Bamse" ou ils ont eu des voitures qu'utilisaient jus de framboise comme de l'essance... Les uns qui créent de bandes dessinées sont plus rusés que les uns qui fabrisent des autos.

Yep, I wrote all that in French just to impress. *Giggles*

Okay, so lately I've been asking around in my "English circuit" so to speak, and discovered that people are interesting in reading my thoughts as well in that language, just prove yourselves.

So yesterday... and today for that matter, not much going on, I'll help mummy-dearest to wash all of our windows. Joy to the world! And my au pair-applications continues. Yesterday I received an extract from the criminal records, of which I have none. Yet. (<= that's where you ought to laugh)

Igår hälsade jag också på hos Annika i hennes lägenhet i Vikinga och förgyllde hennes tapetlösa vägg med ett vackert konstverk. Eller så vackert som jag behärskar, vilket rätt så långt berättar ganska mycket. Fult som stryk, men vi hade ju i alla fall roligt :D och en liten tröst är ju att det kommer att tapetseras in. Phew. Gott kaffe bjöd hon i alla fall på!

Off to try and do something for the greater good (save the family-harmony!)

Inställningar ändrade!

Jag hittade en fantastisk knapp när jag kollade bloggens inställningar. Nu borde "anonyma" också kunna kommentera mina inlägg, det vill säga att man INTE måste ha en speciell sorts blogg själv Hoppas att det hjälper somliga av er!

Annars hittade jag en Snobben-serie i Vasabladet för nån vecka sen... Jag tror han får representera hur mitt liv ser ut just nu!

[klicka så blir serien större]

Moahahaha... Andra skedets körning gick som på räls. Fastän det började med en nitbromsning. Men som kommentat detta var bra när du körde skrev Hemppi, som jag tror farbrorn hette, "Bilhanteringen". Jag varnade nämligen honom på förhand att jag kör automatväxlat, och inte hade kört manuellt på väldigt länge. (Okej, senast i måndas då jag körde Skodan, men det man inte vet...) Samt som det inte är hela sanningen. Jag har kört manuellt på landsvägar och dylikt, men inte i stan. Små tabbar skedde förstås. När vi kom ut ur rondellen vid ABC fick han påminna mej att växla till trean. Och en gång så började bilen hosta och knycka, och jag trodde faktiskt att den skulle stanna... Ända tills det slog mej att det fanns en koppling att trycka in!
Summa sumarum: Det bästa när jag körde var "smidighet och säkerhet". Undrar om man skulle ta och skicka in de där pappren till Lokalförsäkring och höra om de har samma åsikt efter att de fått punga ut 6000€ på mej det här senaste HALVåret.

För att fira att det gick bra så gick jag och åt lunch på Wayne's, ungsbakad (som jag snarare tror var mikrouppvärmd) potatis och kallrökt lax och en iste. 9,60€, helt kallt. Eek.

Idag har jag varit på ett möte för församlingens frivilligarbetare. Nog var det rätt så gemytligt att sitta där bland alla tanter och farbröder, jag och Anne var de yngsta, undantag en bebis. Dessvärre kunde vi inte uträtta några diverse underverk, och efter att ha manglat en del ärenden fram och tillbaka i 2 timmar, inklusive en pajbit och mjölk, så for vi till ABC på varsin kakao. Jisses, det var länge sen jag var dit sist, har saknat stället! Det är alltid lika intressant att tala med Anne om hennes struliga kärleksliv och "mjöliga" män.

Och nu ja... Jag har dammsugit och skurat här idag, så nu njuter jag av mitt dammfria rum!

Rainy days never say goodbye
To desire when we are together
Rainy days growing in your eyes
Tell me where's my way?
~ Gazebo

Hur får jag dagarna att gå?

Idag var jag på kaffe till Matte. Han frågade lite så där löst hängande "Vad gör du om dagarna riktigt?". Vad blev mitt svar: "Eeeeeeeeeeeh..."

Sanningen är väl den att dagarna går, vare sej jag gör någonting av dem eller inte. Jag är långtifrån passiv, så att jag bara skulle sitta och se på klockan, alternativt dataskärmen, men jag gör inga saker som räknas i det långa loppet. I dag har varit full av sådana, till synes onödiga, men tillfredsställande detaljer.

Det började runt 9-tiden då min bror kom inklampande och störde mej när jag åt mina flingor. Det hade börjat regna när han skulle ta moped till skolan, så han vill ha skjuts av mej. Efter att ha konstaterat att han hade studiehandledning så fick han lov att skolka den lektionen, det är ändå försent för honom nu att tänka på det och jag satt så bekvämt i min pyjamas.
När jag skjutsat honom for jag en sväng till bibloteket, där jag lämnade in en hög böcker och lånade en annan. Trots vädret tror jag nog att värmen och solen kommer tillbaka och man behöver någonting att göra i trädgårdsgungan!

Resten av dagen har gått åt att Googla efter alla byggnader och grejer i Prag & Berlin, eftersom jag har fixat ett fotoalbum från klassresan och nu vill ha reda på vilka byggnader jag fotograferat.

Och så var jag till Matte då en sväng. Jag fick spela hans nya fotbollsspel, som jag varken vann eller förlorade. Då skall man dock ta i beaktande att mina spelare knappt rörde sej, med undantag av den ytterst aktiva målvaket. Boka Koné säger jag bara.

Till sist fick jag köra Skodan, i ett preventivt syfte inför morgondagen. Jag skall nämligen ut och köra för andra skedet med en bilskollärare. Problemet: Jag har inte kört med en manuellt växlad bil i stan sedan jullovet. Kärringstop, halleluja! Men jag klarade mej med Skodan. Matte gav mej i alla fall relativt godkänt. När jag körde in i rondellen från Brändö vek Erik och Terri in med Nissan från Vöråstan. Telefonkontakt upptogs, ingen aning om vad som sades men Matte bortförklarade något med "Jag kan ju skylla på att det inte är jag som kör." Väääääääs.

Och nu på kvällen har jag varit ut på en promenad i Kvevlax och kollat på hockey. Ugh. 1-1 just nu.